De senaste åren har jag nog varit mest en flännunge men dock av alla rätta skäl. Jag har haft så lätt för att bygga upp känslor inom mig för att sedan bryta ut i gråt. Alla som någon gång förlorat en nårstående kan nog känna igen sig i detta. Jag har känt mig "låg", nedstämd och trött. Sängen har lockat mer än allting annat. Energin har ibland inte funnits där överhuvudtaget. Många gånger jag funderat om jag blivit deprimerad, vilket som har skrämt mig mest. Jag , deprimerad? det låter så otroligt hemskt..bara ordet. På nåt vis har jag vissa gånger inte kunna sätta ord på hur jag känner jag söker istället för rimliga förklaringar som tillex. Jamen jag är nog trött för jag har något virus i kroppen..Jag har jobbat hela dan, klart sängen lockar. Nånstans däremellan känner jag mig förvirrad. Är det verkligen så eller beror allt på att jag sörjer fortfarande..När blir det bättre? När slutar jag brista ut i gråt? När ger sig den inre stressen och tankar (ångest) som går på högvarv? När finner jag ro? Mycket som jag inte vet..men så himla mycket som jag känner.

Detta år har jag mest känt mig slut och nere. Så var det inte första året. Då var det mesta dels ångest..som jag fick jobba med. Vilket jag gjorde. Även om den finns där ibland är den inte lika stor. Har dessutom blivit bättre på att hantera den. Fått mer kunskap och tips från ungdomshälsan och internet. Men som sagt detta år har mest bestått av trötthet och att jag på nåt vis inte funnit lust att göra saker lika lätt. Det här är jag som är ärlig med mig själv. Känns jobbigt att skriva att jag inte funnit lust till nånting när jag har så fin familj och pojkvän. Fått dåligt samvete för att jag har varit en sån otrolig flännig flickvän men på nåt vis har jag känt att det har gått bättre att känna/ gråta här i lägenheten än hemma. Har inte visat mig så mycket ledsen hemma. Känns som min pojkvän har fått dra det tunga lastet på nåt vis denna sommar/höst..och får dåligt samvete av det. Känner att jag inte kan gråta lika mycket längre med honom för jag vill inte att han ska må dåligt utav det. Hehe..ja dessa skuldkänslor.

Just nu känner jag mig så fruktansvärt kluven framåt. Rädd för att gå vidare, ta nästa steg. Ställa mig frågor som var hör jag hemma? Trivs jag med jobbet? Jag tänker så mycket på vad som kan bli fel att jag inte ens vågar ta steget framåt:( Håller mig på den säkra sidan. Vilket har iförsig varit bra de senaste året, det har varit det jag behövt. Det har varit de jag byggt upp då jag kände mig som ett vrak. DÅ jag var som ledsen var allt jag ville att det skulle kännas stabilt och bra igen. Jag ville inte vara på pappas jobb egentligen eller att första tanken på morgonen var rädslan att jag skulle tappa kontrollen så fort jag blev ensam. All denna ångest som fick mig att känna mig som jag skulle bli galen. Helt bissart att jag skulle känna mig otrygg i att köra bil då jag älskar att köra bil. Eller att jag kände att jag inte skulle ta mig igenom broarna runt. Jag vet inte vad jag tänkte men allt kändes hemskt, ensamt och något som jag aldrig känt innan. Jag ville inte ta itu med mina känslor. Jag var arg men mestadels väldigt väldigt ledsen. Det kändes som jag inte skulle få livet att gå ihop. Jag ville bara att allas liv i min närhet skulle stanna av så jag fick stanna av och andas.

Just nu tänker jag jobba med att finna lust, inspiration ..hitta min väg , sätta upp mål. Hitta på saker jag vill göra.

Läste igenom sms från min bästa vän som gick bort..och hon skrev: Jag tänker INTE ge upp och jag SKA kämpa!! Om jag fick säga något till henne imorgon är att jag ska kämpa för hennes skulle, att sträva framåt i livet även om det känns jobbigt. Skulle även säga hur mycket jag saknar att åldras med henne och dela fina minnen.

Man märker höst smyger sig in mer och mer här. Löv som ligger på marken kring träden, löv som ändra färg..är numera kolsvart kl 21.30 på kvällarna. Faktiskt rätt mysigt ändå. Älskar höstfärgerna tsm. Känns så underbart att vara ute då. Snart fyller jag år..önskar mig inte så mycket mer än att umgås med familj och pojkvän.

Efter ha jobbat 23tim denna helg känner jag mig helt slut. Fötterna har känst tyngre än vanligt,  huvudet detsamma pga av värmen. Idag njuter jag av ensamtid i lägenheten. Bara jag själv och ingen annan. Hade inte kunnat önska nåt annat idag. Huvudet blir helt slut av att vara social under ett 13tim pass. Nä vi får se vad som blir av denna dag...kanske ingenting. Men ingenting känns välbehövligt. 

Har inte så värst mkt att skriva om idag, har jobbat extra som sagt 7-12. Och imorgon ledig. Känns härligt med en innekväll. DÅ man blir så trööött av solen..menmen man ska inte klaga över att den är här. Idag åkte jag och mamma till kissemojjan..det visade sig att hon varit lös i magen och det var 2 stora fläckar på golvet. Hahha..alltså stackarn...inge mer leverpastej till katten! Jag och pappa har inte varit dom bästa på att kommunicera om hur vi ska ta hand om katten..så jag var där vid 15.00 i onsdags och gav henne leverpastej. Pappa åkte sedan dit efter jobbet ( hade inte jag räknat med:O) och såklart så bussig som han är så ger han henne leverpastej..förmodligen ännu mer än vad jag gav. Nä..nu vet vi vad som kan hända..tur mamma skulle åka och kolla till hon ikväll med.

Här kommer lite fina bilder först.

Alla har fullt upp utom jag känns det som. Mamma, pappa har fullt upp i stugan ska dit till helgen. Syrran har just köpt lägenhet så hon kommer behöva mkt tid och hjälp i den. Bror är borta och jobbar och behöver därför kattvakt. Ahh..jag går mest runt och tänker och saknar och känner mig ensam och slut på energi. Jag har samma känsla igen..vill att någon ska bara fråga eller komma på att tänka på mig. Hitta på något med någon annan. Jag vill ha stöd just nu, något extra, nån att prata med. 

Jobb, sol, varma dagar. Jobbigt att jobba i värmen men det är sommar iaf. Kanske inte kl 6 på morgonen men sedan vänder det och blir varmt! Känner mig rätt sliten. Förstår inte vad det är..tät i näsan på kvällen och en känsla av en kommande förkylning men sedan på dagen kan jag känna mig hyfast bra dock tröttare än vanligt.

Har idag handla med mamma, solat, plockat jordgubbar med syster och matat kissemojjan. Killen kom och åt kallops med oss så nu har jag lovat göra en matlåda åt honom. Haha. ..jag tog idag på mig ett extrapass i veckan, dock ett kortpass. Sedan ledig fredag!

Idag har varit en fin dag. Umgåtts med bror och kusiner. Min kusin har övat på att åka moppe då hon ska ta moppekortet. Hon var så duktig och snabblärd! Min andra kusin ska börja övningsköra bil..hon har därför kört bil med min bror. Vi åt lunch prata om blandade saker och fånga katten som sprang under bron.

Sedan åkte jag med syster och A, hjälpte till i hennes nya lägenhet. Guud vad jag och syrran har skrubbat och torkat ett badkar skinande rent. Haha. 

Imorgon funderar jag på träna sålänge jag inte har ont i halsen. Har även denna helg hunnit med att äta plankstek, var hur gott som helst!