Ja det var längsen jag skrev nu. Glömmer bort att det hjälper att skriva! Att jag sorterar mina tankar bättre. Ja..iallafall den här somaren känns annorlunda. Förra somaren var underbar. Jag och I reste tillsammans och hade världens bästa semester. Nu känns det trist..men jag vet att det finns andra har det sämre och svårare än jag. Så på sätt och vis känner jag mig tacksam. Jag försöker komma ihåg det i svårare stunder så jag inte gräver ned mig själv för mycket. Självklart har vi alla motgångar i livet och man måste tillåta sig själv att känna även fast mina motgångar är mindre än någon annan. Som rubriken lyder känner jag mycket tvivel just nu..som att jag aldrig hittar riktigt rätt...det är som att jag vissa stunder känner att jag fastnat och inte kommer frammåt. Som vanligt oroar jag mig för ensamhet och min självkänsla är inte den bästa just nu. Går mycket runt och tänker på vad andra ska tycka om mig..varför gör jag ens det?! Man lever bara en gång ..varför ska jag ägna energi åt det..neej jag vet att jag skulle känna mig starkare i mig själv om jag hade fler vänner..men samtidigt måste jag känna mig trygg och stark i mig själv. Jag känner jag har tappat mig själv lite på sistonde. Jag vill komma in i rutiner och göra sådant som gör mig glad. Jag känner jag och I glidit ifrån varandra lite på sistonde ..vilket gör mig ledsen. I är någon jag känt väldigt länge nu och jag vill inte vi ska tappa bort varandra..hur det än slutar mellan oss.. livet känns mycket svårare när man inte vet. Jag jämför mig lätt med andra och tänker de verkar så lyckliga ..jag målar upp en bild i mitt huvud att de inte har några bekymmer ..att de har redan hittat rätt i livet..när så mycket känns osäkert för mig...och det gör mig stressad. Jag måste släppa dessa tankar. Jag vet att man kan inte jämföra sig med andra. Alla har ett liv som ser olika ut och vi går igenom motgångar olika tidpunkter i livet. Livet går upp och ned för alla..men det jag landar i är att ensamheten känns svårast för mig. Jag är livrädd för att bli ensam. Hur ska jag möta min rädsla?