Jävla ångest alltså, jag är inte rädd för dig men jag hatar att känna dig inom mig. Idag är en tung dag, känns som jag befinner mig i en bubbla, ensamheten tar över och mina tankar, räddslor, oroskänslor svämmar över. Jag saknar min bästa vän, jag saknar att ha någon att prata med när man mår såhär. Jag känner mig så ensam och är rädd för att bli ännu mer ensam. Jag saknar att ha roligt att hitta på saker spontant och att ha roligt. Jag saknar att skratta, men mest av allt saknar jag min bästa vän. Trodde aldrig livet skulle kännas såhär i perioder, känns som jag kämpar hela tiden och jag blir bara så trött. Jag vill egentligen inte visa mig ledsen, jag vill inte folk ska veta aty jag mår såhär ibland.

Tänker hela tiden om jag hade haft en grupp vänner jag känt mig bekväm med då hade det kanske känts lättare i perioder med sorgen. Ensamheten skulle imte ha varit lika påtaglig och ångesten hade inte varit lika stor fast saknaden är densamma. Vänner man känner sig bekväm med? Hur skaffar jag det på nolltid? 

Suger på det.