Saknar en trygg grund i livet, tror det är därför jag ofta mår så dåligt de ggr jag mår dåligt. Jag känner mig ångestfull och redan åldersnojig. Har insett hur mycket jag tycker om att bo med i, hur bra det kämns egentligen men vill bara att vi ska vara starkare som ett par.

Idag kom ämnet cancer upp, tror inte min familj inser hur dåligt jag mår då jag inte pratar om A. Då jag väl tar upp henne börjar de prata om andra historier...förstår att det inte bara ligger hos dem..men jag vill bara de ska lyssna då jag väl tar upp henne...nä fy vad ångest och vad kaffe påverkar mig dåligt. Darrig, magen känns lustig, en känsla av ångest som håller sig kvar ett bra tag plus hjärtklappning:(

det är så jobbigt att leva i nuet, när man nästan ständigt gruvar sig för framtiden och rätt ofta tänker tillbaka på de som varit...du gav mig en tavla där det står minns gårdagen, dröm om morgondagen, lev i nuet...det är väl det livet handlar om egentligen, det är en balans, vissa dagar svårare än andra och andra dagar flyter det på. Jag är glad jag fick denna tavla av dig, den betyder mycket och det gör det lättare att gå vidare då vi inte sa "hejdå" innan du gick bort. Det gör väldigt ont i mig ibland att du inte fick leva vidare med oss andra, kan inte förklara hur ont det gör, men du finns allltid med mig i mina tankar och mitt hjärta.

Jag visste inte att livet skulle bli såhär tråkigt....ingen bryr sig, jag visste inte jag skulle bli så ensam i allt. Känner mig så trött..orkar inte engagera mig. Tänk om du fanns här idag då skulle jag aldrig känt såhär. Nej jag vet inte vad det är jag gör för att bli så ensam...ingen gillar mig som jag är...alla bara drar och ensam står jag kvar.

Fuck it

Att ägna energi på de som snackar skit

Att vara alla till lags

Inte så lång lista ännu haha men det här måste jag tänka mer på under mina dagar i livet..

Oj nu var det längesen jag skrev.

Börjar tänka på den här sidan när allt börjar kännas för mycket i huvudet och då jag inte finner något bra sätt att sortera mina tankar. Jag vet inte riktigt om det gör någon skillnad att skriva ner mina tankar, lite kanske det gör det.

Ibland känner jag mig sorgsen inombords och viss stunder finns bara en ångest inom mig, jag känner mig som en stressad själ. Tycker det känns jobbigt att prata med andra då jag mår dåligt, jag vet inte om någon ser de stunder då jag känner mig dämpad eller stressad. 

Iallafall idag har jag varit på stan köpt gardiner och fikat med mamma, i och M. Började tänka på A då jag satt på cafet, drack den goda chokladen som hon tipsade mig om en gång i tiden. Åh vad jag önskar hon var här då jag känner mig så vilsen..känns som jag brottas ständigt med mina tankar och beslut. Saknaden är stor.

Är alllting just nu. I flyttar, jobbet känns stressigt, är ständigt rädd för att bli glömd eller ensamheten. Hur ska allt funka i slutändan? Känns som alla har tillräckligt i sitt liv med projekt och planer, kommer jag var tillräckligt viktig för dom i allt detta? Jag är rädd för att bli bortglömd. Allt blir så tröttsamt. Jag måste tänka frammåt och vänja mig att allt förändras ständigt fast jag inte vill. Jag måste inse att tiden har sin gång fast jag inte vill. Det gör så ont. Tiden går så snabbt och rädslan att jag ska leva ett liv med mer ångest än ro är skrämmande. Var börjar jag? Vad vill jag? Vad är viktigt?