Ja igår var det fest och idag är man lite bakis! Det var en skoj kväll men än en gång upptäcker man i vilken liten stad man bor i. Alla vet vem alla är men alla känner inte alla. Nackdelen med en liten stad är alla rykten..jag hatar rykten och jag hoppas inte folk tror på allt de hör. För rykten är bara patetiskt. Idag har jag lite bakisångest, I är inte här heller. Jag längtar efter en långpromenad eller minigolf och I då..

mest vilsna, förvirrade tjej någonsin. 

Åh kämpar verkligen med mina egna tankar just nu, känns som det är evigt kaos i huvudet just nu. En känsla av att jag är missnöjd. En känsla av att tiden går för fort och jag hinner inte med. 

Vad är jag då missnöjd med? Att jag tänker för mycket, att jag inte satt upp något speciellt mål, att jag inte gör saker nog mycket, att jag inte har tillräckligt med vänner...att jag jämför mig med andra väldigt lätt.

Vad är jag rädd för? Att förlora mina nära och kära, att jag inte lever tillräckligt nog, ensamhet, att jag inte kan påverka och styra saker tillräckligt mycket. 

Är så less, känner mig otillräcklig, ingen förstår, de flesta verkar less...alla är trött, sjuk och alltid är det nåt som händer. När man tror det äntligen är bra för en gång skulle ska det värsta hända...hur ska jag kunna lita på livet? Hur ska jag orka ta mig vidare och våga? Kanske hade P änglavakt och jag är jäkligt glad att allt gick bra och hoppas nu såret läker bra för honom♥