Det är så hastigt och vackert ute trots regn! Det ända jag inte tycker om med hösten är att det blåser så mycket. Men det är mysigt att vara inne om kvällarna. Hade tänkt dra ut på en löparrunda men vet inte om jag hinner idag. Ska vara klar med middagen tidigt idag sen så behöver mitt rum städas. Ikväll ska jag träffa I. 

Åh supertrött blev jag nu..jag la mig i sängen efter maten ..det största misstaget man kan göra såklart somna jag..och är nu jätteseg..ah har mig själv att skylla. Så ovant då kvällarna börjar bli kolsvarta kring sju, halv åtta redan. Det är även jättemörkt tidigt på morgonen så det känns jobbigt att stiga upp. Haha inte lätt med mörkret och hösten! Iaf har jobbat 7-16.30. 

Iaf just nu är jag less på:

Dryga människor!

Negativa människor!

Människor som har en dålig attityd!

Dock börjar jag ibland känna mig negativ...tappat allt hopp om hyreslägenheter just nu.

Åh vad jag saknar dig just nu. Jag hatar att vår resa skulle bli så kort tsm. Du hade en stor plats hos mig, jag kunde alltid snacka med dig oavsett. Älskade att göra saker med dig. Kände mig så fri i ditt sällskap på nåt vis. Det är svårt att beskriva.. om du vore här skulle jag berätta att det är en jobbig tid just nu med lägenhet, jobb och relationer. Känns som jag står och trampar i ett lerträsk och kommer mig knappt fram. Det känns kallt och motigt. Jag försöker men det går långsamt och det suger kraft. 

Jag vet att bara ditt sällskap skulle få mig att må bättre och vara guld värdt. En långpromenad eller en dag i lekparken för att minnas hur härligt det var som liten. Eller en dag på stan med shopping...eller bara sitta och snacka i soffan...finns många exempel. Alla vara mina favoriter!

Jag vill så gärna ha lite tur i mitt liv nån gång, jag behöver det så mycket...jag vill bara känna jag är påväg nånstans. Allt är så himla surt ..less på sjukdomar, förkylningar, jobbiga relationer och att inte ha kul. Får sån himla stresskänsla att alla är påväg nånstans men jag .....jag har ingen PLAN. Jag vill känna RO och att folk saknar mig för dom tycker om mig och tycker jag är kul att umgås med. Jag vet att man inte alltid kan ha tur i livet, såklart vet jag det ...att man måste kämpa också meeen jag vill bara ha lite tuuuuur nån gång. Kom inte ihåg senast jag hade tur. 

Gud vad jag hatar hur livet blir ibland och att man inte kan bestämma eller kontrollera över saker. Är så himla arg och ledsen. 

Varken du eller jag behandlar varandra bra nu. Jag hatar det för det känns som vi hamnat i nåt konstigt mönster. Känns ensamt och som ett hål utan dig, vill absolut inte förlora dig...du betyder så mycket. Varje gång vi blir ovänner och börjar tjafsa så måste det gå åtminstonde några dagar innan vi kan prata ...jag blir så less på det.. det är inte rätt och så orättvist. Du vet att jag hatar det. Jag känner inte att jag är lika mycket en del av ditt liv då jag inte är med dig och dina vänner. Om vi ska vara tsm måste jag börja vara mer en del igen av ditt liv. Jag vet vi är unga mycket känns jobbigt...det är tiden man ska vara ung, festa och leva livet. Stunden man ska ta vara på livet medan man är frisk. Vissa känner sig klar med festandet medan andra är fortfarande där! 

För oss blir det en svår balansgång...jag vet att du vill mycket vara med din vänner och inte förlora dom. Jag förstår det så väl..för jag vet hur det känns att känna sig ensam och rädslan av att förlora en vän. Dina vänner festar i stort sett varje helg och jag vet att du inte vill missa för mycket så du inte senare blir tillfrågad och utanför. En helgkväll med dig och det känns som jag stjäl dig på nåt vis från dom. Men jag vet också att du uppskattar att vara med mig men samtidigt hänger rädslan hos dig kvar att bli lämnad utanför av dina vänner. 

På riktigt jag är en förvirrad röra! Alltså jag blir nästan arg på livet...gud vad lätt det var innan med skola och kompisar och inga killar! Fy fan jag hatar när allt blir rörigt och komplicerat. Kan ha så himla svårt för människor och relationer ibland. Så som jag tidigare skrivit drar jag mig undan! Allt är bara så KOMPLICERAT. Visst jag kanske övrranalyserar ibland men ibland är det inte mig som problemet bara ligger hos....nejnejnej! Alltså förbannat jag vill inte såra nån på nåt sätt, dissa nån eller vara dryg. Och jag vill inte heller vara ensam på nåt sätt. Jag gick nyss hem från syrran...hem till där jag växte upp ..i mina gamla bardomskvarter och gud vad arg och less jag känner mig och oerhört besviken. Jag saknar A, Jag saknar barndomen...allt var så lätt och mysigt på nåt vis. Visst fanns det jobbiga dagar då också men de var då inte så komplicerat som nu!

En dag då allt känns deppigt. Stressen gnager i kroppen..rädslorna tar över och jag hamnar i nån slags bubbla där allt känns grått och segt. Väldigt segt och ensamt. Allt känns mer komplicerat än det borde vara. Människor känns jobbiga och påfrestande. Jag drar mig undan. 

Åh vad jag hatar människor allt ska bli så krångligt med relationer.

Jag är en sån människa som inte tål att såra andra..jag vill alla väl! Hatar att se när nån mår dåligt..men ibland blir saker fel ...man tänker sig inte för. jag vill bara inte förlora kontakten med dig ..du är min bästa vän! Jag älskar att vara med dig ju:( jag trivs bra med dig på alla sätt. Jag kan vara mig själv med dig...det kan vara tyst mellan oss utan att det känns obekvämt. jag skulle aldrig flörta, vara otrogen med andra då jag fortfarande har en relation med dig. Då är det bara du och jag som gäller...det är jag väldigt hård med! Men jag kan inte heller bli kvävd ..vi måste få ha andra vänskapsrelationer oavsett kön och att ingen ska bli svartsjuk av oss.