Så tavlan jag fick av dig... orden..det känns som jag sviker dig. Ensamheten känns större och större, jag vet inte hur jag ska klara av den. Jag trodde det var smart att flytta hem ..stå på egna ben. I slipper se mig ledsen. Känslig. Han träffade mig inte innan den sorgeprocess. Jag var aldrig så känslig förut eller velig, stressad över livet. Har något av det här ens gjort mig starkare? Jag vänder mig till mobilen pga ensamhet:( Jag vet intw hur jag ska vara för att folk ska vilja vara med mig. Vad gör jag fel? Varför hör ingen av sig till mig? Är det för jag inte syns? Är jag för tyst? Är jag intw rolig nog? Hur ska jag hitta tron på mig själv? Hur slipper jag denna ångest och stress för att inte vara tillräcklig mot andra. Har jag för höga krav på mig själv? Det här är frågorna jag ställer till mig själv. 

Så tavlan jag fick av dig... orden..det känns som jag sviker dig. Ensamheten känns större och större, jag vet inte hur jag ska klara av den. Jag trodde det var smart att flytta hem ..stå på egna ben. I slipper se mig ledsen. Känslig. Han träffade mig inte innan den sorgeprocess. Jag var aldrig så känslig förut eller velig, stressad över livet. Har något av det här ens gjort mig starkare? Jag vänder mig till mobilen pga ensamhet:( Jag vet intw hur jag ska vara för att folk ska vilja vara med mig. Vad gör jag fel? Varför hör ingen av sig till mig? Är det för jag inte syns? Är jag för tyst? Är jag intw rolig nog? Hur ska jag hitta tron på mig själv? Hur slipper jag denna ångest och stress för att inte vara tillräcklig mot andra. Har jag för höga krav på mig själv? Det här är frågorna jag ställer till mig själv. 

Ligger i min säng och känner mig helt enkelt inte sömning:-l Usch hatar dessa nätter. Grubblandet tar över. Tankar om ensamhet och andra rädslor som innebär förändring. Gör det inte bättre att jag börjar 7 imorgon. Vill just nu ha en on/off knapp att stänga av mina tankar en stund. Det skrämmer mig att det var så längesen jag såg dig , pratade med dig, kramade dig. Jag är rädd jag ska glömma bort våra minnen blir allt mer stressad av att göra ett fotoalbum, dock känns det jobbigt att ta tag i saker just nu. Den där tomheten inom mig känns extra mkt inattt. Saknar vänne som alltid fanns där oavsett om du var långt borta  eller nära. Med dig kände jag mig bekväm, var alltid avslappnad och mig själv till fullo. Går inte förklara med ord hur mkt jag saknar dig. Inatt kommer det hel enkelt bli svårt att sova. 

Att jobba i hemtjänsten har lärt mig mycket, men det allra intressantaste och viktigaste har varit att träffa nya männsikor med olika livshistorier. Jag har mått så bra och fått se saker ur andra perspektiv. Människor som givet mig en bredare syn på livet som visat att det varit upp och ner för dom också. Så är ju allas liv egentligen hela tiden men oftast som till exempel sociala medier visar folk det "roliga" "lyckliga" "de glada stunderna". För det är väl enklast att visa upp de?

Iallafall dessa människor har fört vidare positiva ord och påverkat utan att kanske de vetat om de själva. Till exempel mannen som drabbades av en stroke och en liten tid efter de gick hans fru bort i en plösligt hjärtinfarkt. Han kämpade och tog sig fram varje dag även fast han hamna mitt i en sorgeprocess. Nu idag tränar han på att gå!

Kvinna som har ms, som kämpar varje dag och går de hon orkar som säger åt en att ta vara på livet och göra saker medan man kan och medan man är frisk.

Kvinna som är blind vars man är sjuk. Som kämpar på även då det är halkigt ute, hämtar posten och grusar uppfarten.

De som sitter ensam hemma och är i större delen ensam men säger ändå att de är glad över livet och hur de har haft det. Ja det finns många exempel..både bra och de som har det jobbigt eller har haft det jobbigt. Hur som helst är det intressant att se. Alla har sin egen historia här i livet! Ens eget perspektiv kan alltid bli större och bredare och oftast är nog den bästa lärdom den man får av varandra. 

Ibland har jag svårt att lita på folk ...att de verkligen vill umgås , att orden de säger (att de menar orden på riktigt) att de håller vad dom lovar. Ibland blir jag orolig, kanske är jag en lätt människa att ta för givet? Jag finns där alltid när dom behöver mig så tillslut är jag inte viktig längre. Jag är inte en sån person som får sms, meddelande längre. Jag saknar det så. Och ja visst jag kan skicka iväg meddelade..men jag vill känna att folk hör av sig till mig också. Det suger. Det blir så enkelt att isolera sig från folk, att dra sig undan, att känna sig värdelös och tänka ...ja det är ju en anledning varför de inte hör av sig längre. Självförtroendet minskar allt mer.

Och där är du..mår bra, har dina vänner, saker att göra på helgerna. Du behöver inte oroa dig. För dom finns ju där för dig. Vänner är viktiga här i livet.

Ensamhet suger för det mesta.

Ny Vecka, ny Dag. Har längtat efter en ny vecka då den andra kändes sisådär. Har varit så trött av min förkylning och feber även fast det inte har varit mycket feber. Igårkväll hade jag lite feber men bestämde mig ändå idag för att fara till jobbet. Gick väl helt okej att jobba.

Iaf lite positiva saker som händer/hänt:

Myrdoserna har äntligen kommit i posten, så förhoppningsvis kan jag nu äta godis i mitt rum och frmförallt i min säng!:)

Snart kommer Samsung galaxy S7, får se om det blir ett köp!

Städade och vädrade igårkväll så nu känns det lite fräschare och luktar gott!

Att det har varit mildt väder ute idag, kändes härligt att cykla ute.