Kanske bäst att de blir såhär...jag fokusera på mitt liv..du på ditt. Kanske dina vänner hör av sig mer när jag inte är i bilden. 

Iaf jag får fokusera på mitt: 

Hitta egen lägenhet 

Vårda relationerna i mitt liv

Se bra filmer, baka, ha kul

Försöka träffa vänner igen

Komma igång med träning

Kanske köpa gymkort

Även fast jag kommer sakna dig otroligt mycket. Fan. Du var inte bara min pojkvän utan min bästa vän just nu.

Jag har världens ångest just nu...tårar som inte slutar rinna. Jag vill inte gå..jag vill inte packa mina väskor för att lämna dig. Fuck life, Fuck everything, Fuck People.  Livet är så jävla förbannnat orättvist. Jag vet a det finns människor som har det så mycket värre än mig. Jag borde inte klaga men just nu gör det ont! Ont i bröstet..jobbigt att andas...Bara tungt. Jag kan inte tänka mig sova utan dig...jobba och aedan inte komma hem till dig:( Det ger mig en sådan ångest.

Men jag vet att jag inte gör dig glad eller jo klart jag gör dig glad men det väger tyngre just nu åt andra hållet. Jag gör dig också olycklig. Jag kan se så klart och tydligt att du mår bäst av att vara  med dina vänner, att bara vara fri utan att känna nån press från mig. Bara släppa taget och vara dig själv utan mig ett tag.

och jag kanske blir bekväm av att vara med dig... jag orkar inte ta tag höra av mig till kompisar. Känner bara jag vill ge upp för ett tag. Jag känner mig så lånht ifrån mina kompisar just nu. Som att de vore främlingar. Känns jobbigt att vara själv men kanske det vore nyttigt?? Jag vet inte. Jag kmr bara fram till att jag känner mig less.

Är jag verkligen för vuxen? Tar jag inte vara på dagarna? Vad har hänt med mig?