du glad, jag ledsen, jag glad, du ledsen. Jag vill bara veta vad du tänker och står dina käslor. Jag måste få prata och höra hur du känner/tänker. Jag förstår du vill vara med dina vännet. Jag är en förstående människa. Och det sista jag vill är att göra nån olycklig.

Jag är så arg...jag vet att jag knappt har några vänner och det suger ifall jag måste lämna dig..jag vet inte om jag är stark nog för jag tycker om dig så men jag vill inte du ska vara olycklig på grund av mig.

Jag har kämpat så men det har du med ..jag vill inte trycka ner dig ännu mer och få din vardag att kännas tråkig.

Jag vet bara inte hur jag ska ta tag i mitt liv, aktivera mig och göra roliga saker. jag är så arg på det förflutna för det finns inte kvar längre. Jag känner mig tom då och då. Jag känner mig till och med rastlös och uttråkad. Jag har en bild målad upp hur det var förut på alla glada, fina stunder. Det är som det finns en lycklig bild i bakhuvudet. Jag känner mig så himla värdelös bara för jag inte har "vänner". Jag har så mkt annat men inte just den biten "vänner" Mycket av min fritid är inte alls rolig. Och jag vet att du ser det..att jag känner mig "missnöjd"Jag vet inte hur jag ska brottas med det. Jag vill bara krypa ner under täclet gömma mig och slota i allt. Känns som jag får nåon slags prestationångest...rädd att folk inte ska tycka om mig. Jag har kämpat så så mycket...jag har fått stått ut med mycket oro och ångest. Jag vet inte vad jag vill.