Jag undrar hur saker skulle varit då...att bara veta att man hade åtminstonde 1 vän att alltid vända sig till, 1 trygghet som man visste skulle finnas LIVET ut.  Vänner kommer och går genom uppväxten men med dig visste jag alltid att du skulle finnas kvar. Du var en sån där vän som fanns där till allt. Till att bara prata, gå promenader, baka, shoppa, resa, festa osv. Jag blir så ledsen då syrran ska vara med sina närmaste vänner och jag frågar mig själv..var är min nu då? vem är det jag ska vara med just i denna stund?

Du var hon som accepetera mig för den jag var, som uppmuntra mig och peppade mig. Som var positiv..som delade med sig och öppnade upp sig. Hon som visade att livet inte alltid var lätt men visade att allt går med vilja.  Hon som fick mig att må så gott ända längst in i själen. Varför var du tvungen att gå ifrån mig? Varför är det bara minnen kvar nu som känns så längesen? JAg vet att jag inte borde titta bakåt alltför ofta men ibland måste man tillåta sig det. Ta en stund att tänka tillbaka, minnas fina minnen, släppa ut tårar..precis som nu. Det känns som en lättnad i bröstet. Allting känns lite lättare.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Åter igen ensam och osäker. Inga rutiner. Jag är inte snäll mot mig själv. Jag tänker ofta dåliga och negativa tankar om mig själv. Självklart kommer tankarna och går, men mycket grundar sig i att jag saknar att ha nära vänner. Jag vet att om jag had...

Allt känns jobbigt och tråkigt med Corona. Jag är less på att känna att jag måste hålla avstånd när jag umgås med mina nära och kära. Jag är less på att känna ångest att gå till jobbet. Det är så tråkigt att man inte kunnat träffa M och M på flera må...

Gaaaaaaaaaaah.

Lördag och snart är semestern slut och livet återgår till verkligheten. Min semester har varit både upp och ned. Denna vecka har känt lite seg däremot speciellt helgen. Jag är nervös att börja jobba igen. Känns inte helt hundra på jobbet just nu vilk...

Ibland vet jag inte hur jag ska tänka. Just nu känns det som jag befinner mig i ett mellanläge. Många skaffar första barnet i min ålder. Jag vet inte ens om jag vill ha barn nånsin. Hur vet man? På nåt vis känns det ibland som man inte förändrats öve...