jadu idag har jag en delad tur...skitsegt. Men, Men jag ska väl överleva. Funderade och åka på stan och köpa nya skor men få se..kände inte riktigt suget..då de snöar ganska bra ute just nu. Får se om jag hittar motivationen hehe. Annars är jag ganksa så forever alone just nu. Köpte godis igår för att trösta mig och för att gårkvällen skulle kännas någorlunda bättre-_- Ajja...livet är väl som det är. Sina egna tankar som man styr och ifall man är positiv eller negativ...sen måste man ju ha dåliga dagar för att känna av och uppskatta dom bra dagarna. Låter ganska klok men önskade jag tog bättre in mina kloka tankar än att fastna i det negativa som är så¨mkt lättare ibland. 

De senaste åren har jag nog varit mest en flännunge men dock av alla rätta skäl. Jag har haft så lätt för att bygga upp känslor inom mig för att sedan bryta ut i gråt. Alla som någon gång förlorat en nårstående kan nog känna igen sig i detta. Jag har känt mig "låg", nedstämd och trött. Sängen har lockat mer än allting annat. Energin har ibland inte funnits där överhuvudtaget. Många gånger jag funderat om jag blivit deprimerad, vilket som har skrämt mig mest. Jag , deprimerad? det låter så otroligt hemskt..bara ordet. På nåt vis har jag vissa gånger inte kunna sätta ord på hur jag känner jag söker istället för rimliga förklaringar som tillex. Jamen jag är nog trött för jag har något virus i kroppen..Jag har jobbat hela dan, klart sängen lockar. Nånstans däremellan känner jag mig förvirrad. Är det verkligen så eller beror allt på att jag sörjer fortfarande..När blir det bättre? När slutar jag brista ut i gråt? När ger sig den inre stressen och tankar (ångest) som går på högvarv? När finner jag ro? Mycket som jag inte vet..men så himla mycket som jag känner.

Detta år har jag mest känt mig slut och nere. Så var det inte första året. Då var det mesta dels ångest..som jag fick jobba med. Vilket jag gjorde. Även om den finns där ibland är den inte lika stor. Har dessutom blivit bättre på att hantera den. Fått mer kunskap och tips från ungdomshälsan och internet. Men som sagt detta år har mest bestått av trötthet och att jag på nåt vis inte funnit lust att göra saker lika lätt. Det här är jag som är ärlig med mig själv. Känns jobbigt att skriva att jag inte funnit lust till nånting när jag har så FIN familj och pojkvän. Fått dåligt samvete för att jag har varit en sån otrolig flännig flickvän. Saker har ibland känts ångestladdade och haft lätt att förstora upp småsaker. Till ex. som att gå upp och jobba heltid. Det känns påfrestande och det suger onödig energi av att man går och oroar sig mycket.

Just nu känner jag mig så fruktansvärt kluven framåt. Rädd för att gå vidare, ta nästa steg. Ställa mig frågor som var hör jag hemma? Trivs jag med jobbet? Jag tänker så mycket på vad som kan bli fel att jag inte ens vågar ta steget framåt:( Håller mig på den säkra sidan. Vilket har iförsig varit bra de senaste året, det har varit det jag behövt. Det har varit de jag byggt upp då jag kände mig som ett vrak. DÅ jag var som ledsen var allt jag ville att det skulle kännas stabilt och bra igen. Jag ville INTE vara på pappas jobb egentligen (kände en sån otrolig skam över det) men samtidigt var jag lättnad..för första tanken på morgonen var rädslan att jag skulle tappa kontrollen så fort jag blev ensam. All denna ångest som fick mig att känna mig som jag skulle bli galen. Helt bissart att jag skulle känna mig otrygg i att köra bil då jag älskar att köra bil. Eller att jag kände att jag inte skulle ta mig igenom broarna runt. Jag vet inte vad jag tänkte men allt kändes hemskt, ensamt och något som jag aldrig känt innan. Jag visste inte hur jag skulle ta itu med mina känslor. Jag var arg men mestadels väldigt väldigt ledsen. Det kändes som jag inte skulle få livet att gå ihop. Jag ville bara att allas liv i min närhet skulle stanna av så jag fick stanna av och andas.

Just nu tänker jag jobba med att finna lust, inspiration ..hitta min väg , sätta upp mål. Hitta på saker jag vill göra.

Läste igenom sms från min bästa vän som gick bort..och hon skrev: Jag tänker INTE ge upp och jag SKA kämpa!! Om jag fick säga något till henne imorgon är att jag ska kämpa för hennes skulle, att sträva framåt i livet även om det känns jobbigt. Jag önska jag hade fått säga mer till henne

! Skulle även säga hur mycket jag saknar att åldras med henne och dela fina minnen.