Ligger i min säng och känner mig helt enkelt inte sömning:-l Usch hatar dessa nätter. Grubblandet tar över. Tankar om ensamhet och andra rädslor som innebär förändring. Gör det inte bättre att jag börjar 7 imorgon. Vill just nu ha en on/off knapp att stänga av mina tankar en stund. Det skrämmer mig att det var så längesen jag såg dig , pratade med dig, kramade dig. Jag är rädd jag ska glömma bort våra minnen blir allt mer stressad av att göra ett fotoalbum, dock känns det jobbigt att ta tag i saker just nu. Den där tomheten inom mig känns extra mkt inattt. Saknar vänne som alltid fanns där oavsett om du var långt borta  eller nära. Med dig kände jag mig bekväm, var alltid avslappnad och mig själv till fullo. Går inte förklara med ord hur mkt jag saknar dig. Inatt kommer det hel enkelt bli svårt att sova.