Så tavlan jag fick av dig... orden..det känns som jag sviker dig. Ensamheten känns större och större, jag vet inte hur jag ska klara av den. Jag trodde det var smart att flytta hem ..stå på egna ben. I slipper se mig ledsen. Känslig. Han träffade mig inte innan den sorgeprocess. Jag var aldrig så känslig förut eller velig, stressad över livet. Har något av det här ens gjort mig starkare? Jag vänder mig till mobilen pga ensamhet:( Jag vet intw hur jag ska vara för att folk ska vilja vara med mig. Vad gör jag fel? Varför hör ingen av sig till mig? Är det för jag inte syns? Är jag för tyst? Är jag intw rolig nog? Hur ska jag hitta tron på mig själv? Hur slipper jag denna ångest och stress för att inte vara tillräcklig mot andra. Har jag för höga krav på mig själv? Det här är frågorna jag ställer till mig själv. 

Så tavlan jag fick av dig... orden..det känns som jag sviker dig. Ensamheten känns större och större, jag vet inte hur jag ska klara av den. Jag trodde det var smart att flytta hem ..stå på egna ben. I slipper se mig ledsen. Känslig. Han träffade mig inte innan den sorgeprocess. Jag var aldrig så känslig förut eller velig, stressad över livet. Har något av det här ens gjort mig starkare? Jag vänder mig till mobilen pga ensamhet:( Jag vet intw hur jag ska vara för att folk ska vilja vara med mig. Vad gör jag fel? Varför hör ingen av sig till mig? Är det för jag inte syns? Är jag för tyst? Är jag intw rolig nog? Hur ska jag hitta tron på mig själv? Hur slipper jag denna ångest och stress för att inte vara tillräcklig mot andra. Har jag för höga krav på mig själv? Det här är frågorna jag ställer till mig själv.