Frustrationen knackar idag på dörren...det känns så jobbigt att allt står still. Som jag lever i självaste BUBBLAN med jag ser alla utanför leva sina liv och jag är fast och jag vill så gärna spräcka bubblan. En bubbla av ångest. Ingen lägenhet, ska jag köpa eller vänta på hyreslägenheten? Vad är för och nackdelarna...om jag börjar plugga kan jag ändå hyra ut den eller hur? Vad vill jag dom närmaste åren, var vill jag komma? Jag borde tycka det känns kul och spännande med framtiden men icket. Det är bara skrämmande att inte ha kontroll över var jag hamnar och hur livet ser ut då...Varför är jag så rädd? Varför är jag så rädd att jag ska bli deppad och nedstämd om jag lever i min ensamhet?

Vet inte senast jag drömde om farfar. Han gick bort för ungefär 2 och 1/2 år sen. Haha det var en sån knäpp dröm inatt..farfar skulle flytta till ett äldreboende..och jag var där på nåt vis (tror jag jobbade där)...jag skulle hjälpa honom med att duscha och duschen var mitt i en trappa av nån konstig anledning, han fick stå och hålla i ett handtag under tiden han duscha. Men han ville inte lyssna på mig..han ville inte borsta tänderna eller lägga sig så efter duschen i trappen gick han rätt ut genom dörren och gick rakt mot sjön och tog ett dopp där istället. Hahah....så sjuk dröm. Vet inte varför jag drömde om han..kanske därför vi båda fyller år snart och att vi går mer och mer mot hösten.

Kunde inte ha fått en bättre farfar, så oerhört snäll mot oss barnbarn, sådär busig och skojig och de var alltid något han skulle bjuda på, han hade alltid en ask med läkerol i bilen, antigen de vita eller orginalläkerolen. Saknar lägenheten han bodde i och då vi dök upp på besök..han älskade att bjuda på saker...han kunde börja koka potatis då vi bara ville ha fika haha. Du kommer alltid finnas med mig farfar! Jag hoppas att jag svär minst lika mycket som dig då jag blir gammal...Vet att du har det bra med farmor nu❤