På riktigt jag är en förvirrad röra! Alltså jag blir nästan arg på livet...gud vad lätt det var innan med skola och kompisar och inga killar! Fy fan jag hatar när allt blir rörigt och komplicerat. Kan ha så himla svårt för människor och relationer ibland. Så som jag tidigare skrivit drar jag mig undan! Allt är bara så KOMPLICERAT. Visst jag kanske övrranalyserar ibland men ibland är det inte mig som problemet bara ligger hos....nejnejnej! Alltså förbannat jag vill inte såra nån på nåt sätt, dissa nån eller vara dryg. Och jag vill inte heller vara ensam på nåt sätt. Jag gick nyss hem från syrran...hem till där jag växte upp ..i mina gamla bardomskvarter och gud vad arg och less jag känner mig och oerhört besviken. Jag saknar A, Jag saknar barndomen...allt var så lätt och mysigt på nåt vis. Visst fanns det jobbiga dagar då också men de var då inte så komplicerat som nu!