Åter igen ensam och osäker. Inga rutiner. Jag är inte snäll mot mig själv. Jag tänker ofta dåliga och negativa tankar om mig själv. Självklart kommer tankarna och går, men mycket grundar sig i att jag saknar att ha nära vänner. Jag vet att om jag hade vänner som visa att de ville vara med mig och umgås då hade jag haft bättre självkänsla och självförtroende. Jag hade mått bättre. Jag hade varit mycket gladare om jag hade planer på helgerna och under somaren. Somaren är värst då alla hittar på roliga saker och min värsta mardröm är att sitta inne ensam när det är sol ute. Okej lite överdrivet med "värsta mardröm" men det får mig att må väldigt dåligt. Jag är för osäker för att bjuda på mig och fråga andra om de vill hitta på nåt. Jag vet att det som skulle hända är att man får ett nej..men det skulle göra oerhört ont att få ett "nej". Hur ska jag jobba med mig själv? Hur ska jag släppa det här när det är som en spärr i mitt huvud. Jag vill inte bli 36 och sitta helt ensam. Jag saknar en hobby och jag saknar känna samhörighet med andra.