Hur det än blir så ångrar jag ingenting. Åren med dig har inte bara varit skitår..det har variit kul, lärorikt, mysigt. Jag ångrar inte att jag flytta in med dig. 

Du och jag.. du och jag. Vet inte vad jag ska säga..Tänker om jag kanske skriver kan jag få fram hur jag känner bättre. Kanske måste vi vara ifrån varandra..jag vet inte du säger inte ens att du vill ta en paus..du tog inte ens upp det..Kanske är det så vi har försökt länge men det gör ont att känna att jag förlorar dig. jag tycker det inte har känrs tomt mellan oss..jag tkr det känns tomt att lämna dig. Jag kmr sakna så mkt med just dig och det kmr kännas jättekonstigt att bo utan dig:( Åhhh..jag vet bara inte. Jag älskar ju dig men kanske inte på samma sätt längre. Kanske visste jag att denna dag skulle komma. Men jag var lycklig med dig också. Det gör så ont ont..att tänka att vi inte kommer träffas, smsa eller mysa med varandra. Fan. Kanske man behöver vara ifrån varandra ibland för att få perspektiv. 

Om jag ändå fick spendera dagen med dig imorgon. Jag minns nyårsafton vi var tillsammans för några år sen .Du, jag och hunden Astrid. Vi hade så kul med kameran och åt massa gott. Man kunde tro vi var onyktra men vi var glada och nyktra. Allt kändes bekymmerlöst just i den stunden. Vi skålade in det nya året och det var fan perfekt i mina ögon. Du och jag. Jag har saknat dig mycket idag. En sån dag jag önska du fanns här med oss. Jag är så oerhört ledsen du fick gå igenom så mycket, kan inte ens tänka mig hur det kändes, jag vet inte hur det kändes och allra mest beundransvärt var att se din vilja. Trots smärta. Jag är så fruktansvärt stolt över dig. Jag önska du kunde läsa det här just nu. Jag lovar jag ska skåla in nyåret med dig imorgon. Du är aldrig aldrig glömd Saknar dig så mycket och önska det var annourlunda. Åh..jag vill bara skratta med dig igen ..stå på bron tacka för kvällen och krama dig. Ligga i solstolar på baksidan och dricka smoothies medan Murre springer på grädmattan. Jag vill gå broarna och snacka om allt möjligt. .jag vill gå på bio och känna du dra i min arm för det är spännande.  Kommer alltid vara tacksam att du fanns med under mitt liv då jag växte upp. Du är en av dom som lärt mig otroligt mycket och gett mig en större bild av livet. Jag vet att jag sög på teckenspråk men haha jag tror du mest tyckte det var roligt..och jag hoppas att det på nåt sätt fick dig att känna dig mer som en människa utan ett handikapp. För mig var du en helt vanlig, underbar tjej med en otrolig energi som spred sig till andra människor. Tack för allt min bästa vän. Jag finns här och du finns alltid hos mig.

Julen var bra den var faktiskt jättebra! Firade med släkten, vi åt god mat, såg Kalle, Skypade med faster och hennes särbo. Sedan öppnade vi julklappar åt massvis med godis och spelade spel. Jag älskar verkligen att spela spel...hehe är så himla kul och mysigt:-)

Annars har jag jobbat hela julhelgen, känner mig grym trött idag. Tis, ons väntas mer jobb..sedan nyårsafton. Jaghar aldrig varit ett stort fan av nyår. Är ALLTID lika jobbigt att planera. Vem man ska vara med och fira och nån verkar alltid bli besviken:-( Nä usch hade lika gärna kunna hoppa över nyårs!

Iaf jag tycker unte om det här med nyårslöftet. Men jag vill verkligen se till att börja träna och äta ordentliga måltider, det känns oerhört viktigt för mig. Men vill inte sätta nån större press och höga förväntningar så jag blir besviken. Mina tänder gör så ont just nu, det värker i tandköttet och känns konstigt längst in i munnen. Jag vet att de håller på växa upp, hoppas bara de rätar på sig ännu mer och att det inte gör så ont:( Haha alltså mitt tandkött..annars tyckte tandläkaren jag hade väldigt fina tänder så det var ju kul att höra!

du glad, jag ledsen, jag glad, du ledsen. Jag vill bara veta vad du tänker och står dina käslor. Jag måste få prata och höra hur du känner/tänker. Jag förstår du vill vara med dina vännet. Jag är en förstående människa. Och det sista jag vill är att göra nån olycklig.

Jag är så arg...jag vet att jag knappt har några vänner och det suger ifall jag måste lämna dig..jag vet inte om jag är stark nog för jag tycker om dig så men jag vill inte du ska vara olycklig på grund av mig.

Jag har kämpat så men det har du med ..jag vill inte trycka ner dig ännu mer och få din vardag att kännas tråkig.

Jag vet bara inte hur jag ska ta tag i mitt liv, aktivera mig och göra roliga saker. jag är så arg på det förflutna för det finns inte kvar längre. Jag känner mig tom då och då. Jag känner mig till och med rastlös och uttråkad. Jag har en bild målad upp hur det var förut på alla glada, fina stunder. Det är som det finns en lycklig bild i bakhuvudet. Jag känner mig så himla värdelös bara för jag inte har "vänner". Jag har så mkt annat men inte just den biten "vänner" Mycket av min fritid är inte alls rolig. Och jag vet att du ser det..att jag känner mig "missnöjd"Jag vet inte hur jag ska brottas med det. Jag vill bara krypa ner under täclet gömma mig och slota i allt. Känns som jag får nåon slags prestationångest...rädd att folk inte ska tycka om mig. Jag har kämpat så så mycket...jag har fått stått ut med mycket oro och ångest. Jag vet inte vad jag vill.

Läste nyss en artikel som namnet var : orolig som barn och orolig vuxen. Vilken stämmer rätt bra in på mig. Dock har oron ökat genom åren pga saker man varit med om i livet. Iaf jag minns jag var väldigt orolig som barn också...jag var rädd för mycket.  Jag var otroligt mörkrädd. Vågade inte ens gå tiöl baksidan om kvällen då de mörknat för att ge kaninen mat. Jag ville helst inte sova borta hos kompisar, tyckte det kunde vara väldigt jobbigt när de ringde och frågade. Minns det kändes som alltid en lättnad att vakna upp och veta att natten hos min kompis var över. En period vågade jag inte vara ensam hemma, så när jag kom först hem från skolan satte jag mig på bron och väntade på min syster, bror skulle komma. Kunde gå in snabbt för att hämta nåt men satt sedan på bron med kaninen min. Jag tyckte även det kunde vara jobbigt gå ner i källaren ducsha även fast min familj var på övervåningen. Iaf som barn var man nog mycket rädd.. Min trygghet var min familj, mitt husdjur. Det  var svårt känna sig trygg när det var borta från huset. Som människa  är jag väldigt mån om min familj. Älskar umgås med släkt och familj. Även om jag inte är med dom jämt...känns det bara som ett väldigt starkt band där mycket trygghet och kärlek ligger. Jag kanske var aldrig bra på att vara ensam som liten (undrar hur många barn som är det) ? För den delen är jag inte så bra på vara ensam nu helle. Inte för många dar i rad. Människor är så olika . Jag kan dock uppskatta ensamtid med mig själv väldigt mycket men inte för många dar i rad.  

Iaf igår svimmade min mamma..utan förvarning på marken/isen..det kunde ha gått riktigt illa. Mamma är envis och vill inte kolla upp de . Visst det kanske inte var farligt men tänk om? Hon lägger mycket oro på oss barn. Jag hoppas hon kollar upp de på vårdcentralen. Känner oro ångest.

Känner jag vill bara isolera mig från folk,  vissa är så dumma i huvudet. :( Näe, alltså männsikor....elller jag som har för lite liv. Arg, trött, less.

Kanske bäst att de blir såhär...jag fokusera på mitt liv..du på ditt. Kanske dina vänner hör av sig mer när jag inte är i bilden. 

Iaf jag får fokusera på mitt: 

Hitta egen lägenhet 

Vårda relationerna i mitt liv

Se bra filmer, baka, ha kul

Försöka träffa vänner igen

Komma igång med träning

Kanske köpa gymkort

Även fast jag kommer sakna dig otroligt mycket. Fan. Du var inte bara min pojkvän utan min bästa vän just nu.