Jag hatar att inte veta vad som känns rätt och fel. Jag hatar att alla folk på sociala verkar så himla lyckliga, kanske de är det också. Nä..jag veta att alla har dåligar dar. Men på instagram har alla roligt, de hittar på nåt, är ute på krogen och verkar så himla glada. Just nu är jag hemma från en delad tur är ledig till ungefär 4..känns drygt. Tänkte sova men känner ångest i magen..kanske vore bra med en promenad men hehe kändes lite jobbigt! 

Jag vet inte om jag vill vara med dig eller inte.

För jag vet vi har problem.

Du känner dig inte tillräckligt och du känner du är ett stopp för mig. Du tror jag skulle vara lyckligare med en annan kille. Jag hatar att du känner att du är ett stopp för mig, men samtidigt har jag varit det för dig på ett sätt, jag har inte stoppat dig men du känner dig illa till mods för jag inte är med kompisar då du är det. Då jag sitter ensam hemma. Jag har gråtit haft ångest och känt press att jag inte är nog bra/rolig inför din kompisgrupp och att jag aldrig haft med nån kompis de flesta gångerna vid fester. När du inte känner dig tillräcklig blir avundsjuka ett problem, då du tror det finns bättre killar där ute än dig. Varför är du inte bra nog?? DU tror inte jag är attraherad av dig.

Jag tycker det har varit jobbigt då du aldrig skrivit att du kommit hem då du varit på krogen. Du har bara däckat hos nån kompis sen kommit hem 12 nästa dag på morgonen. Känner jag tappar lite förtroende då..Jag har känt skuld då jag gråtit otaliga ggr. Har jag påverkat dig på ett dåligt sätt?

Men då vårt förhållande är bra då är det bra! vi skrattar har roligt! Larvar oss, myser och ser serier. Du är inte bara min pojkvän då du är min bästa vän och jag saknar dig! Att bara vara med dig och att komma hem efter jobbet och möta dig och att gå till sängs med dig.

Jag vet att jag varit oinspirerade på sistonde, hamnat ganska snabbt i sängen för att sen bara vara trött! Att inte ha lust till så mkt egentligen. Och du har hamnat vid datorn alla gånger. Direkt efter middagen och till sist på kvällen. Vi har inte längre gjort så mkt tillsammans. Vardagssysslor och bråk har tagit över mer och mer. Att du säger jag sitter mkt vid mobilen ser jag som att du sitter vid datorn minst lika mycket. Vi har inte lyft varandra på sistonde. Jag vet inte vad som kommer hända just nu och det gör mig så himla snurrig och får en klump i magen. Att jag sagt till de flesta att jag flyttat hem gör ont och känns konstigt! Jag vill bara prata med dig just nu! Krama dig och säga att allt kommer att bli bra. JAg vet inte vad som kommer hända och vad du och jag vill tillslut. Jag vill utvecklas och må bra i mig själv och jag vill verkligen att du ska må bra.

Saker jag vill fokusera på just nu:

Köpa gymkort, träna.

Vara bra i ryggen, gå promenader.

Gå ner till 85%?

Söka lägenhet.

Gå på krogen ta en drink.

Äta middag med vänner.

Hitta serier att se.

Fara och simma.

Umgås med folk som jag tycker om.

Göra något nytt.

Springa.

Köpa ny mobil.

Kasta saker.

Se bra filmer/ gå på bio.

Fundera lite frammåt.

Jag vet inte hur jag ska beskriva min känslor. Ärligt talat så känns det förvirrat. Men jag tror det är bra att testa på att vi båda är ensam. Jag behöver känna hur det känns att stå på mina egna ben. Att våga vara självständig på egen hand.

Det har alltid skrämt mig som mest i denna ångest. Jag visste inte hur jag skulle fixa att vara ensam, jag visste inte hur jag skulle hitta styrkan att orka, att gå vidare. Min energi var helt slut och det fanns bara vågor av ångest. Jag vill inte tro att det var sant, jag ville inte smälta in situationen hur saker var och hur det blivit. Med hjälp av min fina familj och pojkvän som fanns där vid min sida, så lyckades jag komma på banan igen. Jag började jobba igen. Jag fick jobba med fina gamlingar igen! Oj vad de har hjälpt mig få en syn på livet, att se de uppskatta och prata om hur deras historia/liv sett ut. Verkligen inspirerande. Jag älskar att jag började jobba i hemtjänsten. Lite min mammas förtjänst som pushade på mig då jag behövde ett nytt jobb för några år sen.

Vad händer med oss då? Det vet jag inte just nu. Jag hatar att se att du har det tungt. Jag hatar att se att du har ingen annan nära att prata med. Du pratar inte, du öppnar inte upp dig. Jag vill inte du ska ta på dig att nåt är ditt fel, för du har verkligen funnits där för mig, du har gjort mig glad otaliga ggr, du har funnits där minst lika mycket som min familj. Jag vet att jag ibland inte sagt det och jag har verkat missnöjd. Jag var bara så nedsjuken i alla känslor och besviken på livet och andra vänner runt omkring som inte visade sig vara där. Men just nu vill jag bara vara glad åt det jag har! Och vad livet har mer att bjuda på! Jag ville inte förlora dig och jag vet inte vad som kommer hända med du och ja. Jag älskar dig. Jag är rädd att vårt förhållande inte är starkt nog. Jag vet inte om det är starkt nog. Vi har klarat oss genom sorg och stora utmaningar i livet. Men jag vet att avudsjuka finns i vårt förhållande och just nu är det inte nyttigt för nån av oss. Vi måste fortsätta växa, utvecklas och ta del av livet. Vi är ju endast 22! Men livet går fort. Så just nu kanske vi inte kan vara med varandra, jag vet inte hur nåt kommer bli just nu...och vad man kommer att känna sen. Jag ska bara försöka vara självständig ett tag. Men jag vill inte förlora kontakten med dig och jag vill att du ska prata med mig om du känner dig ledsen, för du har funnits där för mig då jag varit som deppigast. Jag vill finnas där för dig. För jag kan inte säga hur mycket du har betytt för mig ens. Älskar dig!

Just nu har jag iaf anmält jag och min bror till en buggkurs..jag har sökt lägenheter...jag har varit hos kiropraktorn och fixa till ryggen och mitt knä som lutade inåt tydligen. Jag har även firat pappa 60år! Världens underbaraste människa! 

ont i magen, ångest, att inte få prata med dig. Jag vet att du inte säkert tänker på mig, troligen ute med dina vänner, har kul. För det är vad du vill. Jag blir något sorts orosmoment för dig och det tynger dig. Jag är bara så rädd vi ska förlora kontakten..och att du hittar nån ny att ersätta mig med. Att jag inte var tillräcklig på nåt vis.Att träffa dig var en av de bästa grejerna i mitt liv. Jag är så glad jag skrev till dig! Känns så jobbigt att allt blev inte som de var tänkt. Livet hände, det händer och sker hela tiden. Du har funnit där för mig. Tröstat mig när jag varit ledsen. Jag vet att jag varit ledsen otaliga ggr och tårarna har ibland inte gått att kontrollera. Ångesten har tagit över. Kanske med all rätt att det bästa är att släppa taget. Jag vill du ska vara glad! Jag önskar dig allt gott. Jag kan inte vara självisk nu. Jag kanske har varit för mkt! Men jag hade inget val, jag var tvungen och få sörja, få vara ledsen, bearbeta saker, att ta en större plats, för att kunna ta en dag i taget, gå åter till jobb och andra saker i livet.  Men om detta är de du vill tänker jag respektera det! Jag saknar bara så att få krama dig, mysa med dig och skratta med dig. 

Är glad att släkten är här idag, de får en att skratta, må bra! Och ångesten i magen försvinner ett tag!

Åhh konstant ont i magen och huvudet skriker att jag saknar dig! jag vill kram och pussa dig...ligga i sängen eller soffan och bara mysa. Jag vill bara prata, larva oss och skratta. Vad ont det gör:( 

Åhhhh det gör så ont i magen att allt kmr förändras. Imorgon blir min första jobbdag utan att komma hem till dig :-I Allt känns rastlös, tråååkigt:( Att jag inte har myst med dig på flera dagar vill få mig att krypa iväg under täcket. Just nu saknar jag dig!! jag saknar inte konceptet av dig. Jag vill bara komma hem till lägenheten som vanligt. Jag älskar oss när vi är glada och mår bra båda två. Men jag vet vi har haft det jobbigt på sistonde..vi har bråkat,  du har sovit borta under krognätter ( vilket jag inte trivs med) Vi har bråkat om vsrdagssysslorna som annars gick bra förut. Jag har tjatat på dig och visat jag velat prata. Men du har vänt dig bort från mig. Och JA...jag är mer än förvirrad också över vad vi känner för varandra!