Gud vad jag hatar hur livet blir ibland och att man inte kan bestämma eller kontrollera över saker. Är så himla arg och ledsen. 

Varken du eller jag behandlar varandra bra nu. Jag hatar det för det känns som vi hamnat i nåt konstigt mönster. Känns ensamt och som ett hål utan dig, vill absolut inte förlora dig...du betyder så mycket. Varje gång vi blir ovänner och börjar tjafsa så måste det gå åtminstonde några dagar innan vi kan prata ...jag blir så less på det.. det är inte rätt och så orättvist. Du vet att jag hatar det. Jag känner inte att jag är lika mycket en del av ditt liv då jag inte är med dig och dina vänner. Om vi ska vara tsm måste jag börja vara mer en del igen av ditt liv. Jag vet vi är unga mycket känns jobbigt...det är tiden man ska vara ung, festa och leva livet. Stunden man ska ta vara på livet medan man är frisk. Vissa känner sig klar med festandet medan andra är fortfarande där! 

För oss blir det en svår balansgång...jag vet att du vill mycket vara med din vänner och inte förlora dom. Jag förstår det så väl..för jag vet hur det känns att känna sig ensam och rädslan av att förlora en vän. Dina vänner festar i stort sett varje helg och jag vet att du inte vill missa för mycket så du inte senare blir tillfrågad och utanför. En helgkväll med dig och det känns som jag stjäl dig på nåt vis från dom. Men jag vet också att du uppskattar att vara med mig men samtidigt hänger rädslan hos dig kvar att bli lämnad utanför av dina vänner. 

På riktigt jag är en förvirrad röra! Alltså jag blir nästan arg på livet...gud vad lätt det var innan med skola och kompisar och inga killar! Fy fan jag hatar när allt blir rörigt och komplicerat. Kan ha så himla svårt för människor och relationer ibland. Så som jag tidigare skrivit drar jag mig undan! Allt är bara så KOMPLICERAT. Visst jag kanske övrranalyserar ibland men ibland är det inte mig som problemet bara ligger hos....nejnejnej! Alltså förbannat jag vill inte såra nån på nåt sätt, dissa nån eller vara dryg. Och jag vill inte heller vara ensam på nåt sätt. Jag gick nyss hem från syrran...hem till där jag växte upp ..i mina gamla bardomskvarter och gud vad arg och less jag känner mig och oerhört besviken. Jag saknar A, Jag saknar barndomen...allt var så lätt och mysigt på nåt vis. Visst fanns det jobbiga dagar då också men de var då inte så komplicerat som nu!

En dag då allt känns deppigt. Stressen gnager i kroppen..rädslorna tar över och jag hamnar i nån slags bubbla där allt känns grått och segt. Väldigt segt och ensamt. Allt känns mer komplicerat än det borde vara. Människor känns jobbiga och påfrestande. Jag drar mig undan. 

Åh vad jag hatar människor allt ska bli så krångligt med relationer.

Jag är en sån människa som inte tål att såra andra..jag vill alla väl! Hatar att se när nån mår dåligt..men ibland blir saker fel ...man tänker sig inte för. jag vill bara inte förlora kontakten med dig ..du är min bästa vän! Jag älskar att vara med dig ju:( jag trivs bra med dig på alla sätt. Jag kan vara mig själv med dig...det kan vara tyst mellan oss utan att det känns obekvämt. jag skulle aldrig flörta, vara otrogen med andra då jag fortfarande har en relation med dig. Då är det bara du och jag som gäller...det är jag väldigt hård med! Men jag kan inte heller bli kvävd ..vi måste få ha andra vänskapsrelationer oavsett kön och att ingen ska bli svartsjuk av oss.

Varit hemma sen i tisdags, värsta förkylningen på länge men är glad den har brutit ut. På sistone har jag annars känt av nåt i kroppen men sen har förkylningen aldrig riktigt brytit ut, vilket är jättedrygt. Iallafall börjar känna mig less på att vara hemma nu...sett alltför många Vänner-avsnitt haha..har blivit tokig och tvättat hur mkt som helst (men bra och passa på när man är sjuk hemma) Har sedan hämtat ut mobileo som varit på lagning..har levt 2 veckor med en vanlig knapptelefon, men helt gick ju fint;) Han som gav mig den var tveksam om jag skulle överleva haha...

Igår kom syrran och hennes kille med fika och vi drack kaffe..de hade även med sig en försenad present.En plattång som ser ut som en borste, vi testade den och den var väldigt bra. Dock har jag hyfsat platt hår, men ska bli kul och testa den framöver. Igår blev mitt hår så statiskt eftersom jag legat så mycket i sängen nu då jag varit sjuk.

Så leeeeesss på dig och alkohol. DU har möjligheten att vara med mig en kväll men ändå du väljer inte mig även fast du drack ena kvällen. Du väljer inte mig. Inte längre. Alltid jävla samma sak...vet inte vad jag ska göra med all min ilska..ena stunden känns jag helt tom och dämpad, seg, låg och grå...ah och andra stunden vill jag bara bubbla över av ilska. Sluta behandla mig såhär...sluta ringa på fyllan och säga massa idiotsaker som jag måste grubbla sönder mig av. Nej jag uppskattar inte det längre. Inte just nu, inte denna tidpunkt....ingen ser mig.

Jag vill bara vara med en person just nu, en enda person. Jag vill du ska vara här nuuuuu! Snälla jag vill bara ha en jag och du kväll. Sånna kvällar vi ofta brukade ha. Jag saknar dom, jag känner mig tom och ensam nu. Allt känns grått idag. Jag hatar det, jag hatar det så mycket. 

Egentligen vill jag vara ifred i denna röra, men jag vill bara nån ska se mig,förstå mig...förstå att jag faktiskt innerst inne inte vill vara ifred....jag vill folk ska visa att dom tänker på mig och att jag är viktig.. ex så viktigt att de skulle välja mig framför alkhol just nu denna helg..denna tidpunkt.

Känns så starkt att sommaren är mer och mer över. Ville inte den skulle vara över än, vill inte gå mot hösten riktigt än. Inte nu. Varför ska sommaren vara så kort? Jag vill ha mer soliga dagar och ljusa nätter. 

Jag tänker mer på dig nu för nu har augusti kommit och snart är vi i slutet av augusti. Dagen då du dog och inte finns med oss här på jorden iaf. När jag passerar ditt hus tänker jag mer på dig. Du dyker upp i tanken. Och det gör ont ..jag förstår det där mer och mer nu med streckkoden och just nu har jag kommit mitt i de tjockare sträcken nånstans. Hela augusti har känts tyngre. Jag är så glad över alla kort jag har och till och med videoklippen från midsommar från det där året. Då får jag bli påmind om din röst och ditt skratt igen! Vill inte glömma bort det! du var så älskad och jag hade sån tur att jag fick spendera barndomen och ungdomsåren med dig. Vet att du gjorde ditt bästa och kämpade och jag är så stolt över dig❤ jag vet att ja kan inte sätta mig in i hur de värsta smärtorna och dödsångest kändes för dig, hur det kändes att åka in på akuten 4ggr på en vecka då du var riktigt dåligt, hur det kändes att vänta på provsvar eller hur du kände dig efter strålning och cellgiftsbehandlingarna. Eller hur jobbigt det kändes att du var tvungen att vara försiktig att umgås med dina nära och kära pga hur lätt du kunde få en infektion. Jag är så otroligt ledsen du var tvungen att genomlida all den smärta. Jag saknar dig så mycket, jag önskade du kunde läsa det här. Jag vet att jag inte var bra på uttrycka mina känslor till fullo, jag ska bli bättre på det. Kommer aldrig sluta vara stolt över dig min finaste ängel. Jag älskar dig.

Fyran vem hatar inte att sova dåligt? Det värsta som finns. Vet inte om det är pga att jag sovde ensam nu inatt och pga det känns ovant. Är van med mam, papp  i huset. Men tycker jag ändå har kommit i nån tillfällig slags sämre sovperiod även fast det varit hemma. Kanske därför jag vet årsdag då A gick bort närmar sig och det känns aningen tungt. Jag vet inte, kan det vara så? Har dock vänt lite på dygnet också! Men som nu inatt ingen sömn😫😒😪 frustrerande!