Jag känner mig patetisk! Jag försöker faktiskt..jag försöker vara positiv. Jag kände bata inte för att komma. Jag orkar inte stå ensam i ett rum full av människor. Jag hatar den känslan. Kanske är det sant..att du förtjänar någon som uppskattar dig mer, som får dig att växa, som gillar musiken ni spelar och visar intresse. Jag känner mig som en trött soppa. Jag känner mig värdelös. Trött, trött, trött....men fortfarande försker jag komma vidare även fast stegen är små. Jag hatar att känna mig värdelös. Jag vet bata inte hur jsg ska orka släppa taget om dig och inse att det finns någon som passar dig bättre. Jag känner att jag inte vet vad som är rätt och fel längre. Jag är SÅ förvirrad att jag vill ta en paus från allt.