Vi hade inte kunnat fortsätta bo med varann. Du var irriterad, jag var ledsen. Jag ångrar dock inte beslutet att flytta ihop med dig en dag kanske det händer igen. Dock kan jag inte svara på det nu. Allt jag vet är att jag vill att vi fortsätter umgås med varandra. Du har varit ett enormt stöd för mig mitt i det som har varit en av de största motgångarna hittills i mitt liv. Livet har sin egen gång. Både medgångar och motgångar. Min sorgeprocess har sugit enorm energi ifrån mig. Jag har varit så trött och utmattad och ibland är jag fortfarande det. Gråtattackerna kan komma fortfarande men nu mera sällan. Det är lätt att dras ner i allt det tråkiga då man är ledsen. Det är lätt att tänka tillbaka då man är rastlös. Men du ska aldrig tro att du har varit dålig för mig, jag tror bara allting blev för påfrestande för oss båda så tillslut så slutade man förstå varandra, vilket gjorde oss båda trötta, griniga och irriterade på varandra. Jag är tacksam de gånger du har övertala och pusha på mig att hänga med och umgås med dina kompisar. De var en stor ångest för mig, men sånt behövdes. Det är lätt att bli blind i en sorgeprocess..man fastnar i sin egna bubbla och hamnar i det som är bekvämt. Man orkar ibland inte ta itu med det som känns jobbigt. 

Så nu är jag här och ska flytta mina grejer, känns jättejobbigt..för trots att vi hade det jobbigt i slutet så väger alla dom glada stunderna upp det. Att fara ut på en löprunda, att åka inlines, att grilla, se film, serier, att handla, att laga mat..bara mysa och vara med varandra. Du har inte bara varit min pojkvän utan min bästa vän. Även om vi inte vet vad vi är just nu och allt känns virrigt..och vi inte vet vad som kommer hända...har det faktiskt varit fint att bo här och utforska ett nytt område/kvarter tillsammans.

 .