Jag tror jag kommer lära mig hantera de goda minnena med mer glädje än smärta. Men det kommer att ta tid. Och till dess kommer jag vara en tickande och oförutsägbar känslobomb. Men jag försöker öva upp mig på en bombexpert inom området.

Så enormt bra text! (Ej jag som skrivit)

Jag vet inte varför våren alltid känns värst, då saknaden känns som mest. Kanske för det var allt då började..då du blev sjuk. Jag minns inte vilket datum..bara de var i maj månad..tror jag iaf. Inga köp, kläder, prylar i världen kan göra mig gladare igen. Idag var jag in på sjukhuset i grannstaden..jag vet att du spenderade mycket tid där då du var sjuk..jag vet bara inte var. Jag följde syrran på sjukhuset idag..hon skulle göra ett ultraljud på hjärtat, jag hoppas hon blir frisk snart till 100procent. Vi passade även på att äta god mat och shoppa, en sån dag du skulle gilla.

Jag minns en gång vi var och shoppa på stan, du hittade en fin randig tröja som du köpte. Halvägs på vår promenad hem upptäckte du att du hade borta shoppingpåsen med tröjan. Haha vi kom hem och berätta för din mamma..vi tog bilen tsm och hon hjälpte oss leta ..men ingenstans hitta vi igen tröjan som du köpt. Haha så konstigt att vi börja tro du hade tappat den i älven.

Iaf det gör ont idag, tomrummet och känslan av ensamhet känns extra mycket. Jag önska så mkt du var med oss idag:( Du har varit borta alldeles för länge nu.