Vi hade inte kunnat fortsätta bo med varann. Du var irriterad, jag var ledsen. Jag ångrar dock inte beslutet att flytta ihop med dig en dag kanske det händer igen. Dock kan jag inte svara på det nu. Allt jag vet är att jag vill att vi fortsätter umgås med varandra. Du har varit ett enormt stöd för mig mitt i det som har varit en av de största motgångarna hittills i mitt liv. Livet har sin egen gång. Både medgångar och motgångar. Min sorgeprocess har sugit enorm energi ifrån mig. Jag har varit så trött och utmattad och ibland är jag fortfarande det. Gråtattackerna kan komma fortfarande men nu mera sällan. Det är lätt att dras ner i allt det tråkiga då man är ledsen. Det är lätt att tänka tillbaka då man är rastlös. Men du ska aldrig tro att du har varit dålig för mig, jag tror bara allting blev för påfrestande för oss båda så tillslut så slutade man förstå varandra, vilket gjorde oss båda trötta, griniga och irriterade på varandra. Jag är tacksam de gånger du har övertala och pusha på mig att hänga med och umgås med dina kompisar. De var en stor ångest för mig, men sånt behövdes. Det är lätt att bli blind i en sorgeprocess..man fastnar i sin egna bubbla och hamnar i det som är bekvämt. Man orkar ibland inte ta itu med det som känns jobbigt. 

Så nu är jag här och ska flytta mina grejer, känns jättejobbigt..för trots att vi hade det jobbigt i slutet så väger alla dom glada stunderna upp det. Att fara ut på en löprunda, att åka inlines, att grilla, se film, serier, att handla, att laga mat..bara mysa och vara med varandra. Du har inte bara varit min pojkvän utan min bästa vän. Även om vi inte vet vad vi är just nu och allt känns virrigt..och vi inte vet vad som kommer hända...har det faktiskt varit fint att bo här och utforska ett nytt område/kvarter tillsammans.

 .

Fin dag idag! Har jobbat 7-16. Varit ganska trött under dagen..sov för lite för jag hade världens magknip eller om de var stressmage. Nu skiner solen ute och jag funderar på att städa:0 nämen mitt rum är ett bombnedslag av kläder. Alltid dessa kläder som gör det stökigt. Ska eventuellt även ut och springa/gå. Hållet tummarna jag får sova bättre inatt!

Just nu känner jag saknad av personen jag var för några år sen. Den tjejen hade ett slags ro och lugn i kroppen. Många säger jag är en väldigt lugn person men just nu inom mig känns allt långt ifrån lugnt. Det känns rörigt, nästan som kaos. Som allting snurrar och jag vet inte vilken väg jag ska gå så jag snurrar runt i samma hjul av oro och ångest. Allt detta efter en stor sorg..som skakade om min värld. Jag trodde inte det skulle påverka mig så mkt. Det känns jobbigt att vara nästa 23 och bo hemma igen. Hemma där alla minnen finns men samtidigt gruvar jag mig in i bomben att släppa taget. Varför gör jag det? Att flytta känns som ett stort steg igen plötsligt speciellt att flytta ensam denna gång. Just rädslan att vara ensam är så stor att den skrämmer mig samtidigt som tiden springer iväg allt för fort. Klart jag känner stress,oro och ångest. Just rädslan att bryta ihop igen känns jobbig. Men jag vill hitta mig själv..jag vill inte vara fast i samma hjul av oro. Ibland vet jag bara inte vad som kommer bli rätt och fel och vad som väntas i framtiden. Rädslan av framtiden gör det svårt att finna ett slags ro i nuet. Det är som jag väntar på nästan stora sak som ska drabba mig. Min fantasi skenar iväg..och tänker massvis av onödiga tankar av saker som troligen inte kommer att hända.

haft en bra kväll, ligger äntligen i sängen efter en kall cykeltur, som tur var den inte så lång. Kvällen spenderades med syrran och hennes nya kille. Vi åt grillat, drack cider,vin och spelade lite kort och spel. Därefter cykla vi till en kvarterslokal där min bror befann sig och några andra folk. Var en bra kväll helt enkelt. Hade egentligen inte tänkt fira valborgs men är glad att jag gjorde det!

21

5km löpning igår, höll jämn takt under rundan och var helt slut då jag kom hem.

Idag har jag varit ledig, först jättepeppad och mycket moitvation men 2 timmar senare sjönk motivationen och fyfan vad trött och less jag blev på allt.

Skickar ett sms och frågar om I vill ses...såklart ska han se hockey med sina vänner och sen skriver han att han vill ses. Höhö känns som största skämtet just nu om du vill ses ...varför frågar du aldrig nån jävla gång. 

en huvudvärk som inte vill ge med sig:( antigen kommer de från ryggen eller mensvärk. Jag vet inte..sska ringa till kiropraktorn snart iaf. Jag hjälpte en tant upp som ramla förra veckan och det tog på i efterhand. Men det kändes nog mer för henne. Ikväll har jag försökt hjälpa pappa med bilen så gott det går, såklart gjorde han det mesta men känner jag måste va med och lära mig eftersom det är min bil..och det skadar ju aldrig med kunskap. Sen åkte jag och såg hockey hos syrran. Nu ska jag sova ensam med min huvudvärk. Såklart saknar jag att sova bredvid I som vanligt. Men ärligt vet jag inte hur pass ärlig han är med sina känslor. Han verkar då inte sakna och tänka på mig.

just hemkommen från jobbet. Saknar I lägenheten, fara och handla tsm ..laga mat, bråka om disken. Och nu sitter jag här ensam i mitt gamla rum. Livet alltså..Saknar att göra saker med dig. Åka inlines, se film, bada i badkaret, mysa, larva oss, spela discgolf en varm sommardag, vara i stugan och åka ut med båten. Bara vara med dig gör mig glad.