Fuck it

Att ägna energi på de som snackar skit

Att vara alla till lags

Inte så lång lista ännu haha men det här måste jag tänka mer på under mina dagar i livet..

Oj nu var det längesen jag skrev.

Börjar tänka på den här sidan när allt börjar kännas för mycket i huvudet och då jag inte finner något bra sätt att sortera mina tankar. Jag vet inte riktigt om det gör någon skillnad att skriva ner mina tankar, lite kanske det gör det.

Ibland känner jag mig sorgsen inombords och viss stunder finns bara en ångest inom mig, jag känner mig som en stressad själ. Tycker det känns jobbigt att prata med andra då jag mår dåligt, jag vet inte om någon ser de stunder då jag känner mig dämpad eller stressad. 

Iallafall idag har jag varit på stan köpt gardiner och fikat med mamma, i och M. Började tänka på A då jag satt på cafet, drack den goda chokladen som hon tipsade mig om en gång i tiden. Åh vad jag önskar hon var här då jag känner mig så vilsen..känns som jag brottas ständigt med mina tankar och beslut. Saknaden är stor.

Är alllting just nu. I flyttar, jobbet känns stressigt, är ständigt rädd för att bli glömd eller ensamheten. Hur ska allt funka i slutändan? Känns som alla har tillräckligt i sitt liv med projekt och planer, kommer jag var tillräckligt viktig för dom i allt detta? Jag är rädd för att bli bortglömd. Allt blir så tröttsamt. Jag måste tänka frammåt och vänja mig att allt förändras ständigt fast jag inte vill. Jag måste inse att tiden har sin gång fast jag inte vill. Det gör så ont. Tiden går så snabbt och rädslan att jag ska leva ett liv med mer ångest än ro är skrämmande. Var börjar jag? Vad vill jag? Vad är viktigt?

Jävla ångest alltså, jag är inte rädd för dig men jag hatar att känna dig inom mig. Idag är en tung dag, känns som jag befinner mig i en bubbla, ensamheten tar över och mina tankar, räddslor, oroskänslor svämmar över. Jag saknar min bästa vän, jag saknar att ha någon att prata med när man mår såhär. Jag känner mig så ensam och är rädd för att bli ännu mer ensam. Jag saknar att ha roligt att hitta på saker spontant och att ha roligt. Jag saknar att skratta, men mest av allt saknar jag min bästa vän. Trodde aldrig livet skulle kännas såhär i perioder, känns som jag kämpar hela tiden och jag blir bara så trött. Jag vill egentligen inte visa mig ledsen, jag vill inte folk ska veta aty jag mår såhär ibland.

Tänker hela tiden om jag hade haft en grupp vänner jag känt mig bekväm med då hade det kanske känts lättare i perioder med sorgen. Ensamheten skulle imte ha varit lika påtaglig och ångesten hade inte varit lika stor fast saknaden är densamma. Vänner man känner sig bekväm med? Hur skaffar jag det på nolltid? 

Suger på det.

Ja julen var trevlig igår men även ledsam..sorgen känns extra jobbig i år av någon anledning. Kom inte ihåg att det kändes såhär jobbigt förra året. Just nu känner jag mig bara ledsen, trött. Orkar inte prata med I om detta eller M och P. Vet inte varför, känns bara jobbigt att ta upp. Känner just nu ingen spänning inför kommande år ..är mest bara orolig. Ja livet är för kort för att känna såhär ...känns väldigt onödigt. Saknar vänner.

Dan före dopparedan och jag är glad. För jag är ledig till och med juldagen. Är glad jag värdesätter tiden att vara ledig och var med nära och kära. Det viktigaste i livet enligt mig. Mim familj och släkt betyder mycket.

Såklart saknar jag människor som inte befinner sig på denna jord längre. Speciellt farfar och A..jaa 2013/2014 var de mest jobbiga åren i mitt liv..men alla ska vi dö någon dag här i livet. A dog dock alldeles för tidigt vilket kommer alltid göra ont att leva med. Nu kring jul finns de med extra mycket i mina tankar. Jag har accepterat att du försvann från oss här på jorden. Jag har accepterat att jag måste sakna dig hela mitt liv. Det gör förbannat ont, det går inte förklara hur konstigt det känns vissa dagar. Men jag vet ju att denna saknad är inte för evigt vilket också gör det lättare att leva, jag hoppas att vi möts på nåt vis igen om det nu är möjligt♥

Känner mig svag ibland, osäker, tror inte på mig själv till fullo. Känner mig inte som den bästa versionen av mig själv just nu. Känner att jag inte räcker till. Folk ser på mig som en snäll, försiktigt person som borde våga mer. Jag blir så ledsen av det....så less på alla människor som bara tycker och tycker om hur man är...kan man inte bara få vara?? Varför tar jag åt mig ens? Förstår inte hur jag kan ta åt mig och att detta sänker mig bitvis inombords varje gång jag får höra nåt om min personlighet. Okej visst jag är snäll..men snälla ta mig inte förgivet. Mamma du fick mig att må sämst ikväll..vet att du är orolig och vill mitt bästa..det vet jag..men du inser inte att du samtidigt sårar mig, jag sjunker ihop inombords och mitt självfötroende får ett slag.

Är så less på allt ikväll och den enda jag saknar just nu är A.

Ledsen utan att veta varför så känns det just nu.

Kan inte sätta fingret på vad det är som gör att jag har denna känsla i kroppen. Kanske är de pms? Eller bara att det är betungade allt med lghen. Eller att I flyttar snart från vår första lght. Jaa..jag vet inte riktigt. Någon slags tom, ledsen känsla finns ikväll inom mig. Det var skönt med ett yogapass iaf..riktigt avslappnade. Nu ska jag se greys, får se om det får mig snäppet gladare som det vanligtvis brukar göra.

Kom idag och blev påmind hur du inte tog något för givet. Ibland tänker jag faktiskt finns det en mening med att du dog i ung ålder? Ibland känns det som menat då du alltid var noga med att tänka en extra gång. Du gav alltid en kram och sa "Ha ett bra liv" på skoj då;) men det var din fras innan du skiljdes åt och detta var då du var frisk! Du gav alltid fina kort på dig eller på oss...det var viktigt för dig att ta bilder och skapa minnen i form av kort och videosar. Att visa din kärlek till dina närstående och även detta då du var frisk. Du var klok och mån om dina närstående. Men om det var menat på något sätt dyker alla frågor upp som varför hände det just dig? Varför blev du drabbad? Ja svårt att tänka sig in i..men du gör mig påmind på det sättet att jag inte ska ta någon förgivet. Att det är inte värt det att skiljas åt osams eller att inte sitta ner och lösa konflikter. Det är viktigt att visa sin kärlek till sina närstående medan de finns kvar. En olycka kan hända snabbt och även det overkliga som alltid tror händer andra men inte ens eget liv eller närstående som man älskar.