ont i magen, ångest, att inte få prata med dig. Jag vet att du inte säkert tänker på mig, troligen ute med dina vänner, har kul. För det är vad du vill. Jag blir något sorts orosmoment för dig och det tynger dig. Jag är bara så rädd vi ska förlora kontakten..och att du hittar nån ny att ersätta mig med. Att jag inte var tillräcklig på nåt vis.Att träffa dig var en av de bästa grejerna i mitt liv. Jag är så glad jag skrev till dig! Känns så jobbigt att allt blev inte som de var tänkt. Livet hände, det händer och sker hela tiden. Du har funnit där för mig. Tröstat mig när jag varit ledsen. Jag vet att jag varit ledsen otaliga ggr och tårarna har ibland inte gått att kontrollera. Ångesten har tagit över. Kanske med all rätt att det bästa är att släppa taget. Jag vill du ska vara glad! Jag önskar dig allt gott. Jag kan inte vara självisk nu. Jag kanske har varit för mkt! Men jag hade inget val, jag var tvungen och få sörja, få vara ledsen, bearbeta saker, att ta en större plats, för att kunna ta en dag i taget, gå åter till jobb och andra saker i livet.  Men om detta är de du vill tänker jag respektera det! Jag saknar bara så att få krama dig, mysa med dig och skratta med dig. 

Är glad att släkten är här idag, de får en att skratta, må bra! Och ångesten i magen försvinner ett tag!